Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-04-05

Dä ä bara å sjung, sa Kjell

En kändis från det alpina är känd för sitt populära uttryck att ”dä ä bara å åk…” En annan kändis har fällt ett uttryck, fast inom ett helt annat område än skidans. Jag tänker på den populäre dirigenten och programledaren för olika program i tv och radio, Kjell Lönnå.

Kjell är föremål för en längre intervju i Senior Posten. Han har sin ”egen” Kammarkör i Sundsvall, han har KFUM-kören och han sysslar med en hel del andra konstellationer. Bland annat drar han ihop mastodonta körer i Globen, siffran anges till 3000 strupar.

–Hur får du sådant att gå ihop, undrar intervjuaren.

Kjell tog lekande lätt på uppgiften och svaret var ungefär lika självklart som det Ingemar Stenmark avgav på sin tid. Kjell lämnade den här informationen om sitt beteende:

–Ja , du förstår, alla ska börja på en gång och så sluta samtidigt. Märkligare är det inte.

Eller med klara besked: ”Dä ä bara å sjung…”

Nåja, alla som varit och är med i sångarsammanhang vet att så enkelt och självklart är det inte. Och efter den avgivna deklarationen så modulerar han begreppet litet och säger att ”visst är det jobb bakom massinsatser”.

Han åker runt i landet och samlar körsångare som slutligen vill vara med i den stora kören. Och så blir det en generalrepetition timmarna innan det massiva framträdandet. ”Det brukar gå bra, sångare kan sin sak”, säger han, kanske lite inställsamt.

K jells pappa var baptistpastor i Sundsvall, och som många andra ungdomar i frikyrkorna växte Kjell upp med sång och musik. Och han är djärv nog att utan blygsamhet påstå att ”frikyrkorna var våra första musikskolor, långt innan de kommunala var påtänkta”.

I sexton år bodde familjen i Elimkyrkan, och naturligtvis hade Kjell som pastorsbarn ögonen på sig. För många av väckelsens barnbarn blev detta svårt, men Kjell hade inget behov att göra revolt.

Pappa Titus och Kjell hade fin relation. Och han förklarade för pojken:

–Ser folk att du går på bio så mister jag jobbet. Det ville ju inte pojken.

Kjell Lönnå har i grunden utbildning som teckningslärare, men kanske litet förenklat kan man säga att han mest vandrat genom livet med sång.

Det började redan i Elimkyrkan där han startade en ungdomskör som han ”slog” i tio år. Där upptäckte han vilken glädje körsången frambringar, och från det verksamma körlivet kan nämnas att den välkända Kammarkören etablerades 1965. Och den leder han fortfarande. Där finns också både hustrun och dottern, den senare även känd som solist.

Från Kjell Lönnå tar vi steget över – eller ska man vara ofin nog att säga steget upp – till världsdirigenten Herbert Blomstedt, som trots de 78 åren fortfarande ”viftar på” för fullt, efterfrågad och hyllad världen över.

Tidningen Dagen har en intressant och utförlig intervju med Blomstedt, som redan i uppväxtåren knöts till adventisterna. Han tror inte att musiklivet har en absolut slutpunkt. Hans ord är värda att citeras:

–Jag tror att i uppståndelsen ska vi bli kvitt våra ofullkomligheter, och musik är inte någon ofullkomlighet. Jag räknar med att vi kommer att musicera ännu vackrare på ett högre plan, men hur det kommer att bli, nej, det kan jag inte föreställa mig.

Herbert Blomstedt tror förstås på bibelordet: ”Och de sjöngo en ny sång…”

Dagens korn

Jag ska klappa sakta på porten
där ingen mer går ut
och jag ska sjunga av glädje
som jag aldrig sjöng förut.

Dan Andersson

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster