Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-05-31

Invigning av en skola i Bollnäs

 

Det här hade jag aldrig vågat drömma om. Jag hade blivit utsedd att inviga en skola i Bollnäs.

Jag, av alla personer.

En skola, av alla institutioner.

I Bollnäs, av alla platser.

Jag försökte ha undanflykter. Gick inte. Jag var bokad. Ämnet var givet. Det gällde en skola. Det gällde en invigning.

De där ingredienserna var själva navet. Men sen skulle det snurra en massa ord i periferin. Var skulle man fånga dem för att de skulle passa in i Bläsmåla? Och så skulle ett band klippas. Måtte saxen vara slipad. Kunde dom förresten inte ta dit Silvia för att klippa?

Dagarna gick och startlinjen närmade sig. Nätterna blev sömnlösare. Det var inte utan att man önskade en möjlighet till återbud, till exempel gikt i foten eller krångel med blindtarmen.

Så kom dagen. Bilresan till Bollnäs har aldrig varit så lång. Folkskarorna var samlade. Det blev trångt i dörröppningen. Det var ”ett pärlband av celebra personer”!

Det där sista fina uttrycket har jag stulit av en kvinnlig chefredaktör som varit bjuden på middag med generalsekreterare Koffi Annan. I den positionen kommer jag aldrig. Jag får nöja mig med att jag har ätit middag i Kungsbäcks matsal med gamle kungen, vår nuvarande Carl Gustafs farfar. Det var när Silvanum invigdes.

Nej, nu har jag kommit på sidan om ämnet. Tillbaka till skolan i Bollnäs och mitt tal. Efter mycken möda hade jag gjort litet på ett papper. Det låg i vänster byxficka. Trodde jag. En nödhjälp ifall att …

En instruktör har lärt mig att man ska verka tvärsäker i talarstolen. Ge ett stabilt intryck. Inte vela och gå omvägar och inleda i stil med ”Jag är ingen talare.”

Här minns jag en chef för en stor industri i Södra Norrlands kustland, som steg upp i talarstolen med svettpärlor i pannan och helt nonchalant försökte imponera. Han slängde notesblocket i bokbrädet och började just med ”Jag är ingen talare”. Det hade han aldrig behövt säga.

Nu till Bollnäs igen. En av de ledande hälsade välkommen och efter lite fiolgnissel var det min tur. När jag såg ut över menigheten kände jag svettdroppar i pannan och knäna skakade och slog som trumpinnar. Det låg så nära till att jag skulle börja med:”Jag … är…ingen”. Verka tvärsäker i talarstolen var det.

Räddningsplankan låg i vänster byxficka. Jag stack ner näven. O, du milde! Det svartnade för ögonen. Fel byxor, fel vänsterficka och fel papper. På det lilla papperet stod bara ett gyllene visdomsord på l a t i n.

Just i det ögonblicket vaknade jag! Med svett i pannan. Och hörde liksom i drömdimma: ”Jag … är …ingen…”

En dröm. Vilken känsla av befrielse!

Dagens korn

Jag hade en dröm om verkligheten.
Det var en lättnad att vakna upp.

Stanislaw Jerzylec

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster