Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-06-14

Ett Norrala-minne kring Vasa

Man ska ju vara förankrad vid rötterna. Gräva där man står. Eftersom mycket av rotknölarna är jordade kring Vasamonumentet så låter jag så här i försommartid en liten solros spira kring det med järnstaket inhägnade området.

Även om vi idag är uppe och svävar i högt 2006-tal, så kan det vara intressant att landa så där 85 år tillbaka. För att inte säga 485 år. Fast då fanns varken järnstaket eller rotknölar på platsen. Det var 1521 som Gustav Vasa stod där och samlade hälsingarna.

Rötter var det. Ja då dyker man ner i en gammal dagbok. Det kan vara intressant att se hur livet levdes och känna lite av pulsen från 1921. Då vårdade man arvet med verklig hembygdskänsla.

Jag citerar dagboken:

”Den 26 juni gick den stora 400-årsminnesfästen vid Vasamonumentet af stapeln med tal af pastorerna Grankvist, Söderala, Hjort, Söderhamn, och Wåhlin, Norrala, samt Svante Söderblom från Amerika och deklamation af en son till erkebiskopen. Det var musik af en orkester från Söderhamn samt sång af vår manskör. Dessutom förekom serveringar af olika slag.

Den i allo lyckade fästen som gynnades af det härligaste väder var besökt af mellan två och tretusen människor. Äfven erkebiskop Söderblom, som på f.m. predikade i Norrala kyrka, gjorde med sin familj ett kort besök vid fästen, men sade ej ett ord.

Bruttoinkomsten gick till kronor 2 246, som efter afdrag af omkostnader skall tillfalla behöfvande arbetslösa inom kommunen. Efter afvdrag af alla omkostnader blef nettobehållningen av fästen cirka 900 kronor.” Så långt dagboken.

Fast man kan fundera hur pass effektiv folkräkningen var. Kunde siffrorna verkligen vara tillförlitliga? Varifrån kom alla? Hur fick alla plats kring festplatsen? Men man ska väl inte misstro fäderna. Var siffrorna trovärdiga, så var det ju rent fantastiskt. Tretusen kring den där stenstoden på kullen! Men folk hade förstås hembygdskänsla på den tiden. En jubileumshögtid av den här sorten hade givetvis sin speciella dragningskraft.

Och innan dagboken berättade om festligheten, så noterades lite förberedelser: ”Reparation vid Vasamonumentet före midsommar. Rödfärgning af staket (grönområdet framför monumentet var på den tiden omgärdat med staket), grusning i gångarna m.m. med anledning af den förestående 400-årsminnesfästen i midsommar.”

Det var ordning och reda på den tiden när hemmafolk hade ansvar för arvet. Nu är det kommunen Söderhamn som ansvarar, och nu är det skavanker som kommunansvariga inte tycks ha något ansvar för. Dom har förstås annat att tänka på innanför stadens hank och stör, och det som ligger en mil utanför gränsen i Åsberget vet de knappast något om. Stenstolparna spricker sönder, några staketyxor saknas, en del är trasiga, grusgångarna har mera ogräs än grus och har säkert ingen aning om vad kanthuggning är. Det är nära en skam att öppna grindarna för att släppa in turister. De ansvariga som sitter på sina taburetter i ”förvaringsbyggnaden” vet väl knappt vad Vasamonumentet av årgång 1773 är. Kanske är arvet från fäderna mest att betrakta som ett onödigt påhäng. Men nu står det där. Fädernas missgärningar?

Man har ju bevars bekymmer nog med Alirs öga, plåtskrället i Rådhusparken och hangarplattan, den så kallade Jazzparken, som publikmagneter.

Att greja en 500-årig minneshögtid över en person som samlade envisa hälsingar för att köra iväg danskarna, skulle Söderhamn inte orka med år 2021. Det är bara så.

Men då är vi, en äldre generation av bråkstakar, borta. Så gräset får gro i fred.

Dagens korn

Pengar är som gödsel.
De gör nytta endast
om de sprids.

Francis Bacon

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster