Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-06-28

Västgötaklimax vid Träslottet

Ett typiskt försommartecken är de årligen återkommande kultur- och reklamartiklarna om Träslottet i Arbrå, Willy Maria Lundbergs skapelse. Inget annat slott i länet torde väl som detta surfa på reklamvågen.

Nämn ordet Träslottet och jag har ingen möjlighet att stoppa Olle i grind när det gäller ett minne från slutet av 60-talet. Det dyker upp lika säkert som gubben i lådan. Därför att det var den första och mindre angenäma konfrontationen med denna innehavarinna av denna märkvärdiga turistmetropol.

Vi hade visserligen träffats telefonledes, den gången var jag ute i journalistärende, och då kan jag gott säga att jag hade bollen. Då var hon vänlig mot mig, för hon hade praktik i hur journalister skulle bemötas. Hon var ju själv inne i skrået.

Men den där sommardagen visade hon en annan sida. För då möttes vi ansikte mot ansikte, hon som slottsinnehavarinna och jag som turist. Då var det hon som regerade och jag fick finna mig i att veta att det ska vara ordning på torpet.

Vi hade besök från Västergötland och vi ville visa gästerna ett stycke vacker och inbjudande hälsingenatur. Och så förstås gärna visa och möta trevliga hälsingar. Efter en rundtur bland berg och dalar skulle vi slå till vid Träslottet. Hos välkända Willy Maria. Jo, det skulle bli toppen, tyckte västgötarna.

Vi åkte i två bilar, fyra fullvuxna och sju barn. Matsäcksförråden var packade med kaffe och saft, smörgåsar, bullar och kubbar som smakade hjorthornssalt. Meningen var att vi skulle slå till vid någon skogsbacke eller annat passande underlag, gärna med vacker hälsingeutsikt, och där njuta både av natur och magfägnaden. Till exempel där Ljusnans band slingrade sig i krumsprång eller stiltje.

Men ibland var farten för hög för att stanna vid någon oas och så kom det lite regnskvättar. Då tänkte man, att vid nästa oas blir det bättre. Men det blev bara rundgång och till sist dök Träslottet upp. Då var det så dags att tänka på picknick. Vi kunde inte gärna ha matsäcken med hem. Så vi parkerade med matsäckar, ungar och gott humör i en dikeskant vid utkanten av domänerna.

Vi hade just hunnit slå upp påtåren då en bil svängde upp, dock utan att krocka oss. Ur steg självaste slottshärskarinnan. Hon var inte glad över att se gäster intill området och hon sa inte välkommen. Utan det var en helt annan ton. Hennes tilltal var i kort sammanfattning ungefär som ”Stick iväg genast. Det finns en plats längre uppåt som heter Orbaden, dit kan ni åka.”

Det fanns ett STORT anslag nere vid vägen som förbjöd att äta matsäck, sade hon. Jag gick ner till vägen och letade anslaget. Men förgäves. Till sist hittades ett LITET anslag på en husvägg. Men den husväggen hade vi åkt förbi, för vi tog en annan fil in mot dikeskanten.

Hade skylten stått vid vägen och varit STOR hade vi säkert sett den. Kanske hörde jag fel i sammanhanget. Hon sa nog inte VÄGEN utan VÄGGEN. Pastorn från Västergötland som var med skulle väl ha sett den, för han hade goda ögon. Men han ” åbleka” inte. Det är lätt att missuppfatta saker och ting när man är ute och turistar.

Vi ville visa våra västgötavänner vacker hälsingenatur och trevliga hälsingar. Naturen gjorde ett gott intryck, men mottagandet ansåg de vara ogästvänligt. Men så var det ju ingen hälsing heller som körde bort oss.

Dagens korn

Det hus som inte tar emot gäster
får aldrig ta emot änglar.

Koranen

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster