Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-08-09

Jag hade aldrig en chans i O-ringen

Det här skulle jag egentligen inte berätta. Det bara vittnar om hur dum man är. Eller var. För det emanerar från sommaren 1944, och har alltså 62 år på nacken. Vilket alls inte garanterar att man sedan dess har vuxit i vishet i takt med tilltagande ålderdom.

Och nu är vi tillbaka till det ständigt återkommande samtalsämnet – lumpen. Men det tränger på så här i anslutning till den enorma krafthämtningen O- ringen. Eftersom svallvågorna i någon mån lagt sig och Mohedsfältet ligger i ”träda”, så dristar jag till.

Först som sist ska sägas; någon orienterare blev jag aldrig. Fast dom tänkte väl försöka göra mig till en sådan vid tiden då jag bar kronans uniform. Det här var en dag när regnet stod som spön i backen.

Det var så att regementet hade drabbats av difteriepidemi och hela regementet var isolerat. Vilket innebar att all permission var indragen över helgen. Och på söndagen skulle vi straffas genom att bli satta i arbete i form av orientering. Vi var några i orientering mindre kloka karlar som fick göra sällskap. Vill lastades ombord på ett lastbilsflak. I hällande regn.

Så bar det av ut mot Valbo. Där satte dom av oss på landsvägen. Där skulle vi starta. Om vi fått ta landsvägen skulle det kanske gått väl. Men nu körde de in oss i de djupa och vildvuxna skogarna. Utan matsäck och utan sovsäck och i hällande regn. Fast vi fick medskick i form av karta och kompass. Vad vi nu skulle ha för nytta av sådana utensilier. Ingen av oss hade tidigare haft dylika verktyg i händerna.

I mitt sällskap fanns också Acke från Ångtvätten, en gång visst pålitlig fotbollsspelare i SIF. Men avståndet till dessa bravader var långt. Och så var det några till, och vi var lika korta i huvudet när det gällde kartläsning. Men där vi stod i den vilda terrängen måste vi ju någonting göra. Och regnet bara öste ner.

Vi tittade på krumelurerna och trevade fram så vattnet plaskade omkring oss. Tänk den som varit hemma på logementet i B-kasern, och fått intaga sängläge under de sträckta tygen.

När vi kom till en kraftledning uppstod en kraftmätning mellan i första hand Acke och mej. Vi tittade i kartbladet och försökte vara vettiga på ömse håll.

–Vi ska till vänster, sa Acke.

–Vi ska till höger, sa jag.

Den duetten upprepades flera gånger. De andra teg. Dom var kloka nog att inte visa hur dumma dom var. Eftersom jag var längre och tjockare än Acke, så gick vi – eller sprang – till höger. Vi traskade och vadade över djupa floder och genom tät djungel. I hällande regn.

Efter en lång, blöt och prövosam vandring och nogsamt studerande kartbladet, stod vi åter på landsvägen. Och när ögonen svepte över Valbobygden så insåg vi att vi stod på samma plats där vi startat någon timme tidigare. Det kan man kalla rundgång.

Och där vi stod i hällande regn kom en lastbil och hämtade hem oss till regementet. På luckan låg kompisarna och gonade sig. De hade sprängt målsnöret långt tidigare. Vi var genomblöta och kaffet smakade bra.

Någon orienterare blev jag aldrig. Jag blev malaj istället med tiden. Ingen har mer försökt tvinga mig ut i skogen med karta och kompass. Men en gång har jag åkt buss med orienterare till en tävling i Bergsjö. För att titta på och referera. Orienterare är trevliga människor! Men orientering…

Dagens korn

Den som är genomvåt
är inte rädd för regn.

Okänt ursprung

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster