Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-08-23

Då blåste det bland granarna i Tjyvgrav

Röster har höjts i den här stilen: ”Nu måste du väl skriva något i din krönika om Bingofinalen i Stadsparken som Norrala vann över Trönö!”

Nej, inte en rad till. Man ska inte strö salt i såren.

Men förresten; kanske! Det ska erkännas. Vi känner för Trönö som förlorade. Särskilt som dom var predestinerade segrare, medan vi var förlorare redan innan vi äntrade estraden.

Generalen, dagen till ära klädd i flygaruniform, framhöll något frustrerad medan förlustens sveda brände hårt, att detta var sista gången som Trönö ställde upp. Det vore verkligen tråkigt.

Onda tungor undrade om den av trönöborna förhyrda bussen måste köra åt Glösbo hem för att slippa passera genom Norrala. Men så blöta är de väl inte.

En trönöbo visade i alla fall storsinthet trots förlusten. Dagen efter besökte en norralabo Trönö i ett ärende, och då möttes han av trönöbon som slog armarna om honom och gratulerade till segern. Det kan man kalla att falla med flaggan i topp.

En kamp är en kamp, och den sig i leken ger får ju leken tåla. Vi ska vara vänner på vägen, eller rättare sagt på båda sidor om gränsstenen vid Tjyvgrav. Den gamla tidens stridsyxor ligger för länge sedan jordade. Låt dem ligga och vila i frid.

***

Nu nog om detta. Men jag nämnde Tjyvgrav och jag stannar kvar där i skogsbacken vid gränsen. Ett minne från min barndoms gyllene år, det måste vara i grå forntid. Det var någon form av hembygdsfest där, och som lillpojke fick jag åka med dit, troligen på någon av cyklande morbröders pakethållare. Jag minns inte så mycket, men jag upplevde nog festen som mycket festlig.

Under granskogens kronor tonade blåsmusiken som exekverades av Trönö blåsorkester under ledning av Walter Johansson, pappa till Jan. Jag tror att sedermera Jonas på Föreningen spelade klarinett och hans bror Hans hanterade basun. De övriga varken minns eller kände jag.

Så var det förmodligen också någon som högtidstalade till hembygdens ära. Fast det minns jag inte. Underligt vore om det inte förekom kaffeservering, trots att tv-kannan inte var uppfunnen. Men det minns jag inte.

Jag passerar aldrig gränsen utan att minnas festen från barndomstiden. Vore väldigt intressant om någon mogen trönöbo som har dessa hembygdsfester i klart minne, ville meddela sig och berätta mera om vad jag inte minns.

Barndomens intryck från festen i skogsbacken gjorde att jag för många år sedan tändes av tanken att där kunna anordna ett gränsmöte, gärna i form av en gudstjänst. Jag lade fram förslaget till en trosbroder i Trönö, men det passade väl inte att förslaget kom från fel sida om Tjyvgrav. Så det bidde ingenting.

Varje gång jag passerar platsen och kastar ett getöga inåt skogen så inser jag att det i dagsläget vore nästan omöjligt att genomföra, eftersom skogen står så tät. Så tät, att det vore svårt att få både toner och tal att kila runt kring trädstammarna. Men det kanske blir avverkning på platsen någon gång i framtiden. Fast de generationer som då trampar jorden, har väl inte intresse varken för fest kring hembygden eller en friluftsgudstjänst.

Tiderna förändras och det verkar som att släkten som följa släktens gång också följer med.

Dagens korn

Det är lättare att
älska mänskligheten
i stort, än att
älska sin granne

Eric Hoffer

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster