Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-09-06

Höstdrömmar kring ”Gyllene snittet”

Jag sitter i hammocken och tittar och njuter. Det är första september och hösten gör sitt inträde. Men just idag håller sommaren sig kvar i en strålande sol. Tids nog kommer hösten. Över den gamla sången ”Hösten är kommen”, står som rubrik ”De sista septemberdagarne”. Hösten, ett trist kapitel, som ändå många älskar.

Jag tittar framåt med solen i ansiktet. Men jag ser inte så långt. Blicken stannar mot husväggen som vetter mot väst. Huset som en prästänka Gustava och systern Christina i slutet av 1800-talet byggde och som den ”nedstigande” författaren Inger Brattström skrivit så vackert och intressant om i boken ”Sonmodern”. Det är inte utan att man med lite fantasi kan höra hur de tassar fram över golvtiljorna, Otto, Stava, Christina och alla de andra, i 1800-talets senare del. Men ingen ska tro att det spökar efter dem.

I kökskammaren, där de säkert både gladdes och våndades, kanske inte minst över slarvern Otto, som ständigt från sitt uteliv i Uppsala skrev hem till mamma Stava och behövde penningpåfyllnad, där slog jag en gång upp mina ögon. Där innanför väggarna har jag framlevat mitt liv. Som enda barnet var man väl föremål för noggrann fostran. Tyglarna kunde väl stundom vara strama, men de var insmorda med kärlekens salva.

Nu sitter jag här och tittar på byggnaden, som enligt en förståsigpåare har ”det gyllene snittet”. Den har jag lärt mig älska, men vi måste en gång skiljas och den lämnas i andra händer.

Däruppe under takutskäftet sitter snickarglädje i form av runda svarvade knoppar. En liten extra dekoration som piffar upp. Några har med ålderns rätt efterträtts av nya som formades till av svarvar Anderssons skickliga hantverkarhänder. Han var en fin och försynt person, Gunnar. Söderhamn blev fattigare när en så skicklig yrkesman gick hädan. Han kunde det mesta när det gällde att hantera trävirke. Och det han gjorde, det gjorde han med yrkesstoltheten bevarad.

Vi kom överens om ett pris på de där rundlarna. Men när jag kom och skulle hämta dem hade han ändrat sig i prishänseende. Om han fått dåligt samvete eller om det var fel matematik vet jag inte. Men han ville själv pruta. Fast det fick han ju inte. Vem ska svarva lika fina knoppar till huset på Nyland nästa gång det kräves nytt?

Det där med att pruta kommer mig att tänka på han som köpte en bil på gamla dar. Priset var överenskommet, då med sikte på avbetalning. När han kom för att hämta bilen lade han upp summan i reda kontanter.

– Blir det kontant? undrade försäljaren. Då blir det ett annat pris.

– Sagt är sagt, sa köparen och sköt över pengarna till försäljaren.

Köparen var visst från Grundvik.

När jag kommit så här långt i tankarna börjar solen mattas av. Jag gungar lite lätt i hammocken. Det känns att sommaren inte är lika intensiv som den varit. Det dröjer inte länge förrän trädgårdsmattan där hammocken och sommarstolarna nu står ska vara täckt av snödrivor. Jag tittar än en gång på de där runda knopparna som minner om svarvar Andersson. De sitter kvar både sommar och vinter.

Jag längtar till nästa vår med ”Glad såsom fågeln” och tiden med ”Sommarens soliga dagar”. Men först den trista hösten och den kalla och snöiga vintern. Usch!

Dagens korn

Mitt hem är min borg.

Efter en rättssats av Edward Coke
om rätten till väpnat försvar
i det egna hemmet.

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster