Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-10-04

Kända kåsörers kluriga kåserier

Tryckfriheten sägs vara i fara. Den typ av journalistik som benämnes kåserier lär också vara i fara. De håller på att försvinna, de har sett sina bästa dagar. Så säger de som begriper sig på.

Enligt tidningen Journalisten har en undersökning visat att man funnit så kallade Lätta sidor – innehållande bl a kåserier – i endast fem svenska dagstidningar. Och vederbörande undrar varför. Riktiga kåserier var ju en kul grej som med förtjusning lästes av läsarna. Men det är väl så att allting har sin tid, även klassiska kåserier. Har kåseriet dött i och med att de store som signerade dem är borta?

När man nämner kåserier i de stora drakarna så tänker man väl kanske i första hand på namn som Cello, Red Top, Eld, Nordens Karlsson och Kar de Mumma. Kåserierna skrevs i regel av därför avdelade kåsörer. Deras medverkan hade stor betydelse för respektive tidningars upplagesiffror.

De store var produktiva en tid. Om Red Top t ex sägs att han skrev i början sex kåserier i veckan. Sådant måste ta på krafterna, även om det ”bara” var att sätta papperet i maskinen och låta tangenterna skramla. Det måste tänkas också. Även om det fanns rika källor att ösa ur av händelser och upplevelser i närområdena. Det sägs ju också om dessa kåsörer att de bar papperslappar på sig och när de upptäckte något skrivvärt som gav uppslag så kom pennan fram och noteringar gjordes.

Red Top tog visst ut sig i skrivandet som utmattade honom till den grad att han knappt skrev en enda rad efter pensioneringen. Då hade han på senare år gått ner till fyra kåserier i veckan. Samma sak gällde Eld, vilken somnade in vid 82 år sittande vid skrivmaskinen med ett färdigt kåseri.

Signaturen Cello var ju speciell i sitt vitsande och ordvänderi. Han lär ha bekänt att kåserandet gick som en dans så länge han höll igång med sex kåserier i veckan. Tröghetsmomentet gjorde sig gällande när det blev nertrappning till fyra, och bromsen låg på ordentligt när han skulle skriva bara ett kåseri.

Cello var som sagt en lekare med ord. De kom ju till användning även i en rad boktitlar. Ett par exempel: ”Lika vänligt som vanligt” och ”Lätta tankar som lättat ankar”.

Under professor Hedenius tid, känd för sina ståndpunkter om tro och vetande, var det väl Cello som framhöll som sin åsikt att ”det är bättre att veta att man är troende än att tro att man är vetande”.

***

Om skrivandets psykologi talar språkvetaren Melin, vilken på redaktionerna delar upp skribenttyperna i Mozart- och Beethovenskribenter. Varje skrivare har sin särart. Mozartskribenten planerar och har format det mesta i huvudet eller i stolpar innan skrivandet börjar. Icke så Beethovenskribenten. Han kastar sig över skrivandet, hamnar fel, ändrar, raderar och flyttar styckena innan han anser att det blir läsvärt.

När vi är inne på skrivande så ligger Kuriren nära till hands. Det här samtalet hördes på Köpmangatan. Två herrar stod och resonerade massmedia. Den ene sa:

–Den saken är klar, att tv kan aldrig ersätta Kuriren.

–Jaså, varför det?

–Försök att sova med en tv över ansiktet så får du se?

Nu menade han självklart inte att Kuriren verkar sövande, utan att den är praktisk som skygglappar för den trötte. Annars håller Kuriren förstås på den gamla ST-slogan ”Pigg, vaken, lättläst”.

Dagens korn

Pennan är mäktigare än svärdet.
En klok general formerar
inte sina trupper utan sina pennor.

Jules Yntais-Pauxmeille

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster