Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-10-18

Bilens baksida beständigt behäftad med besvärligt biljud

Det finns förfärligt med prylar på en bil. Och det är skönt när prylarna fungerar. Särskilt om man är en novis som inte känner till alla muttrars och pinalers funktioner. I synnerhet om det uppstår något mystifikt, så man funderar om man har något spöklikt sällskap innanför väggarna.

Vagnen är bara halvtannat år. För en tid sedan fick vi ett sådant där sällskap. Vi lyssnade och försökte koncentrera var sällskapet befann sig. Kunde det möjligen vara något underligt som vaknat till liv efter transporten från Frankrike?

Det gick bra och färden gick ljudlöst hemma i Norrala där vägen är som ett salsgolv, men så fort vi kom in i centralorten och körde över de där vägbubblorna i gatukorsningar så var spöket framme. Det var när bilen krängde, och det gör den ju ofta i stan, som det där skrapljudet uppstod. Därför funderade vi om vi skulle köra bilen bara hemmavid och ta bussen när vi skulle in och utnyttja bankomaten eller apoteket.

När vi körde och försökte inspana ljudet sa hon att det var på vänster sida längst bak. Jag försökte övertyga att det var på höger sida, och talade lite sakkunnigt om att det hörde nog ihop med avgasningssystemet. Jag kände till eländet från tidigare vagnar.

Ibland försökte vi övertyga oss själva att nu är ljudet borta. Men helt plötsligt så krängde vagnen till och genast så var mystiken framme och irriterade. På höger sida, sa jag. På vänster sida, sa hon.

Inte kan vi ha det så här, sa hon. Vi måste få en ny bil, sa jag. Dom får skicka oss en ny bil från Frankrike, sa hon. Vi for in på verkstan och klagade vår belägenhet. Med hjälp av en montör rev vi upp i bakdelen och rotade och hamrade och smörjde. Inbillning kan vara en väldig kraft, och provkörningen utanför verkstan var positiv. Men när vi for hem och passerade bulorna så började eländet. På vänster sida, sa hon. På höger sida, alldeles vid avgasningen, sa jag.

Vi fick lämna in vagnen igen. Ni får behålla den hur länge som helst bara spökerierna försvinner, sa jag. Och hon instämde. Jag kan inte tåla skrapet på höger sida, sa jag. Och jag står inte ut med raspet på vänster sida, sa hon.

Dagen efter ringde basen och sa att allt var ordnat. Vi for in och hämtade den franska mönstervagnen. Satte oss i med både förhoppning och tvivel. Och kan ni tänka er, inte ens bulorna i gatukorsningarna i centrala stan åstadkom något missljud.

Tänk vad dom kan dom där montörerna bara dom får tid på sig. Och därtill en utmaning med vänligt hot om att man måste byta bil. Fast då förstås av annat märke hos annan firma. Nog kan de väl klara uppenbara fel, sådana där vardagliga som pinjongen, förgasaren och solinojden, eller att det fattas bensin i tanken när startknappen inte fungerar. Men att lista ut ett mystiskt ljud, som nästan hör till det övernaturliga, till det tarvas skickligt yrkesfolk, som kan använda sig av det mest underliga tillvägagångssättet.

– Vad var det för fel? undrade vi nyfiket både hon och jag.

–Det var vid låset till bagageluckan, sa den kundvänlige basen.

–Men hur kom ni på felet?

–Vi stoppade in en montör i bagageutrymmet, stängde luckan och låste in honom så han fick ligga och lyssna. Och när bilen krängde och ljudet uppstod kunde han snart koncentrera felet till regionen kring låset. Sen släppte vi ut honom och han fick andas frisk luft.

Det behövdes ingen domkraft eller byte av avgasningen, allt var snart grejat. Låset på luckan var syndabocken.

Och när vi tackade och åkte hem sa hon:

–Tänk vad skönt att ha en bil som går ljudlöst både på höger och vänster baksida!

Dagens korn

När var och en sin sida nöter,
går det väl vem än man möter.

Gammalt visdomsord

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster