Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-11-01

Tillfreds trots tandläkeriets trista tandläkarstol

När detta läses sitter jag kanske hos tandläkaren och pinas. I varje fall om jag skall lyda kallelsekortet. Sedan har jag också skrivit in en påminnelse i min fickalmanacka, där alla viktiga milstolpar i tillvaron noteras till dagligt studium och vägledning.

Där skrivs de in i förväg med blyerts för att jag skall vara vaksam över det kommande, och sedan, när ”faran” är över, så raderas det ut och omskrivs med kulspets som en dagbok över vad som hänt, t ex: ”var hos tandläkaren – det blev en dyrbar historia”, eller något liknande. För att bevaras till eftervärlden.

Med ålderns rätt kan jag se ett flertal tandläkare passera revy. Det första äventyret var i förskoleåldern, då jag blek i ansiktet och skakande i kroppen höll mamma i hand och trädde över tröskeln. Det luktade konstigt därinne, stack liksom i näsan. Farbror Eriksson var klädd i vit rock, honom kände jag mig skraj inför.

Jag hade hört talas om tandläkartång och tänk om han skulle ta tag om en sådan, ungefär som jag sett morbror Pelle greppa tag om smidestängerna när jag satt uppe i smideshärden och värmde min vinterfrusna kropp. Tänk om den där tandläkartången skulle in i min barnamun. O, ve och fasa!

Farbror Eriksson bjöd mig sitta upp i stolen. Vad som sen hände har inte i minnet följt mig in i den fortsatta tillvaron, men mamma berättade att så här gick det till. När jag kände att allvaret nalkades och tvångströjan liksom spändes åt, friheten krympte och en förmodligen hårdhänt upplevelse skulle följa, då sa jag stopp.

Jag tog resolut saken i egna händer, eller rättare sagt egna benen, slängde dem över stolskarmen och gjorde ansträngningar till att lämna stolen och salongen.

–Vad tänker du? undrade både tandläkaren farbror Eriksson och mamma.

–Jag ska ut, jag ska hem, var mitt klara och rena besked.

Men lillpojken hade lärt sig hemifrån att lyda, så det var förstås att återta platsen i ”heta stolen”, och en snäll farbror tandläkare fick visa att han var inte alls så farlig. Och med klappande hjärta och benen i rätt läge i stolen var det hela snart avklarat.

Fast nog satte premiärbesöket – med eller utan tång – en viss skräck för begreppet tandläkare för lång tid framåt. Men idag tror jag inte att jag slängt benen över stolen och tänkt fly när detta läses. Få se vad det kommer att stå i dagboken/fickalmanackan för den här dagen!

Apropå tandläkare så tänker jag på stackars Tildas tandläkarbesök. Tandläkare Ture Tandlund tar Tilda till tandläkarstolen, tandläkaren tar tången, tappar taget, Tilda tjuter, tandläkaren tar tag, trycker till, tar tanden, tandvärken tillända. Tårögda Tilda tillfreds, Tilda tackar, trampar trapporna, traskar Torsgatan till trappuppgång tretton. Tillagar tekakssmörgås till tetåren. Tacksam tillvaro.

Dagens korn

Tanklösa munhuggare
blir med tiden tandlösa

Saxe

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster