Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-11-29

I Musikskolan ryms både unga och gamla

På måndagskvällarna far jag till stan. Jag går på Musikskolan. Har för avsikt att söka musik(ut)bilda mig. Men jag inser det lönlösa i försöket. Det är inte lätt att lära gamla…osv. Det är ett hårt jobb för Maestro.

Men jag är inte ensam. Vi är ett helt gäng i hornboskapen. Och även om vi inte kan åstadkomma högklassigt välljud så har måndagskvällarna en social räckvidd.

När vi ett par dussin av en äldre generation (den äldsta är visst över 80 år) går in så går ett ungdomligt garde ut genom dörrarna. Då har de inhämtat kunskap som kommer att leda dem upp till höga höjder. De har lätt för sig de unga. Innanför f.d. Borgmästargårdens väggar skapas det musik dagarna långa. Tänk om Axel Bäckman och hans hustru Agda finge sitta ner en dag i sin gamla bostad och lyssna till levande musik i den omfattning som de aldrig skulle kunnat drömma om när de svassade omkring i de utrymmen som idag är både orkester- och soliststudior.

Då jag i dörrarna möter de unga som sticker iväg hem med fioler, gitarrer, blåsinstrument och för övrigt ett rikhaltigt sortiment i bagaget samt en påfyllnad av kunskap, så tänker jag tillbaka så där en sjuttio år. När jag bar på fiollådan i smyg och fick utstå lidande från kamraterna som sa att ”här kommer Stråklund”.

Vilka förmåner för dagens unga, som får leva i ett hav av musik tillsammans med kamrater av samma anda. Vet de att uppskatta livet och fostran innanför Musikskolans väggar? Jag fick hänga fiollådan på cykelstyret och trampa iväg milen till Åsberget och upp till kapellmästare Gottfrid Wiklund, som försökte lära mig att ta både flageolettoner och konstra till arpeggio. Han var snäll, Wiklund, men nog hade han väl önskat ett bättre resultat.

Nåja, jag fick i alla fall göra upplevelsen att som tonåring spela i Sveriges radio en söndagsmorgon i direktsändning från dåvarande Godtemplarlokalen. Vi kallades då Söderhamnsortens musikcirklar med treklangen cirklar från Mo, Stugsund och Norrala under Wiklunds ledning. I bagaget förde vi med filtar som klädde väggarna i lokalen för ljudets skull. Inte gjorde man väl mycken nytta, men bara att få vara med och uppleva hur det gick till ”att spela i radio” var ju berikande.

Det där att hänga fiollådan på cykelstyret kunde vara ett äventyr. När lådan pendlade på styret kunde den ta törn mot knäet och man kom ur balans och det var svårt att få cykeln att lyda. Den gick rakt dit den ville, och nog minns jag den där gången när det var omöjligt att få fordonet och lådan att hålla sig på vägbanan och det bar iväg rakt vänsterut och jag hamnade i diket nedanför Kal-Jons där jag låg på rygg med både Fram-cykeln och fiolen över mig. Men fiolen höll. Den var av segt virke, en gång inköpt i Stockholm för visst det facila priset av 10 kronor. Det var under Per-Olofs lumpartid. Sådana fioler köper man inte idag.

Tänk om Musikskolan funnits då! Var rädd om Musikskolan i Söderhamn. Var rädd om ungdomen, som vill lära musik. Och var rädd om oss gamlingar som vill ha något att göra på måndagskvällarna.

Dagens korn

Det är skönare lyss till
en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.

Heidenstam

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster