Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2007-02-21

Pilkastning i blindo och lyckade tumverser

Det kan vara intressant med överraskningar. Att överraska och att bli överraskad.

Kåsören Per M berättar hur en familjefar satte upp en karta på väggen, band för ögonen och kastade en pil för att få veta vart familjen skulle resa på semester. Familjen överraskades med att hamna i en gudsförgäten håla. Men en äventyrlig semester blev det. Dit hade de inte kommit utan pilkastning och bindel för ögonen.

När han skulle tala vid bröllop, födelsedagar eller andra högtidliga tillfällen och inte hade något uppslag så tog han fram bibeln och slog upp och tog en tumvers. Och så hamnade han mitt i orden: ”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får övernog…”

När han skulle välja en psalm till en begravning, så hamnade han mitt i doppsalmerna. Visst kan det vara spännande, men alla gånger blir det inte den hjälp man önskar.

Själv har jag ett minne där tumversen blev mycket vägledande. Vi sjungande Norralapojkar var någon gång på 40-talet kallade till Edsbyn för att sjunga på ett bröllop. Det var trevligt och trivsamt värre.

Det var en dubbelhelg, och när dagen var tillända var planerna att vi skulle vända hem. Men värdfolket tyckte att vi skulle stanna kvar till dagen efter.

Meningarna var delade. Några ville stanna kvar, några tvekade och kände att bondesonsplikterna kallade. När vi satt där runt matbordet i den stora festsalen och viljorna gick hit och dit, fick jag syn på den stora familjebibeln på ett hörnbord. Jag anlitade den. Kanske kunde den ge besked.

Jag tog ett grabbtag, satte i tummen och slog till. Hamnade i Lukas 10 vers 7. Och med nästan prästerlig ton och med eftertryck läste jag högt, så att både värdfolket och sångarkompisarna under tystnad och vördnad lyssnade: ”Och stannen kvar i det huset och äten och dricken, vad de hava att giva; ty arbetaren är värd sin lön. Gån icke ur hus i hus.”

När jag lade ifrån mig bibeln såg jag värdfolkets triumferande leende och sångarbrödernas enighet. Det blev ingen hemresa den dagen. Vi stannade kvar till dagen efter, tack vare ett vägledande bibelord. Som så många gånger annars och i skilda sammanhang.

Ett exempel av senare datum, eller modern tid som det brukar heta. Humöret var inte på topp. Dagen var lite trist och motsträvig och det behövdes en uppmuntran. En tumvers, kanske?

Tummen sattes i och stötte till i Psaltaren 71 längst ner till vänster. Och jag läste: ”Ty du är mitt hopp, o Herre, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom. Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov. Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig icke när min kraft försvinner.”

Jag tittade ut genom fönstret västerut. Det var faktiskt som om solen tittade fram bakom Holms björk! Eller som Hultman sjöng: ”Det är solsken där borta på kullens topp…”

Dagens korn

Ditt ord är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig.

Psaltaren 119:105

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster