Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2007-03-21

Söderbloms sönderslagna fiol

Roligt att man kan få vara till inspiration för någon människa. Tidningen med min krönika om släkthärvor hade knappt plockats ur brevlådan när Åke från Sandarne ringde. Den hade satt fart på hans hjärnvindlingar, sade han.

Åke och jag gjorde en repmånad tillsammans i Sollefteå hösten –62. Bara den skillnaden att när Åke och de andra packade och for till Junsele på manöver så embarkerade John – också han från Sandarne – och jag tåget söderut och for hem. Vi hade kommit överens med översten om den lösningen. De klarade sig ändå.

I vanliga fall var Åke bagerijobbare och knådade deg till både matbröd och bakelser. Men bakbord och kavel hade bytts ut mot gevär och marschkängor. Vi har inte växlat så många ord sedan dess. Men han håller koll på mig regelbundet.

Genom spalten blev han nyfiken på sina egna rottrådar och började söka i bokhyllan och hittade en gammal släkthistoria. Där kunde han se hur släkten följa släktens gång och han hamnade slutligen ända nere på anno 1510. Tack för hjälpen för att intresset väcktes, menade Åke.

I sommar är det Söderblomspel-dags i Trönö igen. Då är det mycket kring den store mannens liv och gärning som snurrar under de spända tältdukarna. Men det finns självfallet många detaljer som inte torgförs och kanske är främmande för den stora allmänheten. Låt mig öppna dörrarna och plocka fram en bild över vad som kunde hända i det Söderblomska prästhemmet.

Anders Thunqvist, en gång prästpojke och uppväxt i prästgården i Norrala, där Söderbloms atmosfär vilar, har berättat det här för mig via datorn som Hon äger. Han hade hört det tidigare men betraktat det hela som en anekdot. Nu har han i en tidning läst en intervju med Jan Henningsson, vars mammas morfar var just Nathan Söderblom. Längre har händelsen inte rullat.

Vid det aktuella tillfället hade stränge Jonas Söderblom, då kyrkoherde i Norrala, slagit sönder fiolen för en av sina musikaliskt begåvade söner. (Ska man tro att det gällde Nathan?) Medan han slog sönder fiolen storgrät han av förtvivlan att han var tvungen vidtaga denna åtgärd. Men han gjorde det för att ”rädda sin sons själ undan frestelser och faror!” Fiolen ansågs ju på den tiden närmast som ett syndens redskap.

I detta sammanhang kommer man att tänka på historien om sångarevangelisten Theofil Engström, som ganska tidigt tog saxofonen i den evangeliska sångens tjänst.

Det sägs att han vid ett besök på en plats fick en tillrättavisning av en farbror, som närmast såg Satan i det glänsande instrumentet. Det där syndiga instrumentet skulle han inte använda! Men Theofil blev honom inte svaret skyldig.

– Men snälla farbror, den har ju böjt sig!

Och alla som känner till Theofils mångsidiga musikbegåvning vet att den böjda syndasaxofonen har fått vara till mycket stor välsignelse var han än dragit fram i Sveriges land. Inte minst under sina årliga turnéer med Jubelkvartetten.

Och härifrån tar vi steget in i ”Helgade hyddor”:

En präst stötte ihop med en församlingsbo som han inte sett på länge.

– Du Nilsson, sa prästen, du är inte alltför ofta i kyrkan!

– Är den nå’n som är det då? blev svaret.

Dagens korn

Det blir aldrig rent spel
så länge taktlösa karriärister
får spela första fiolen.

Saxe

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster