Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2007-05-16

Var och en sjunger efter sin egen näbb

Sven blev över i min förra krönika om radioröster. Nu kommer han. Han heter Wilson i efternamn och kallades enligt DN för Dr Wilson på jobbet. En mogen man, i februari fyllde han 100 år och i varje fall då ansågs han ”fortfarande vara vid god vigör”.

Sven Wilson har haft en djup förankring i sångens och musikens värld. I nära 30 år var han chef för Sveriges tonsättares internationella musikbyrå, kortare STIM. Mamman var duktig pianist och själv spelade han fiol och sjöng i OD under Hugo Alfvén.

Under studieåren i Uppsala hade han inga studiebidrag men förstärkte ekonomin genom att arbeta på Uppsala Nya Tidnings nattredaktion som redigerare och så skrev han biorecensioner för 10 öre raden.

När han förlovade sig gick krogmiddagen på 12 kronor och han gifte sig först när han fått fast jobb på Radiotjänst ( som Sveriges radio hette 1924-1957) ett ofta önskvärt krav från svärfäder. Månadslönen var 500 kronor 1932.

Radion hade då 15 anställda på programsidan. Vid OS i Berlin 1936 skötte Jerring och Wilson hela bevakningen. Gyllene tider, strålande tider!

Vi fortsätter i sångens och musikens spår, och kliver in i ”Helgade hyddor”. In i en kyrka någonstans i Gästrikland. Där håller Artur Erikson sånggudstjänst. I menigheten sitter mamma Astrid och fyraårige sonen Rune. Hon hade gett pojken en tablettask så att han hade något att syssla med och för att han skulle hålla sig tyst. Mamma hade sagt så.

Men efter en stund så stiger han plötsligt upp, lämnar sin plats och knallar fram till farbror Artur. Räcker fram tablettasken och bjuder generöst. En häpen farbror Artur utbrister överraskad:

– Men varför ska jag få en tablett?

Och Rune ger klart besked:

– Jo, mamma har sagt att man ska vara tyst i kyrkan!

Varefter han vände tillbaka till mamma, fortsatte att suga på tabletterna och tiga. Men sedan farbror Artur ätit upp sin tablett så fortsatte han att sjunga. Kanske en liten barnvisa för lille Rune.

Vi tar steget över till trubaduren Calle Öst. Han var ju känd för att aldrig stå svarslös. Och känd för sin egen sångstil. En gång blev han tillfrågad vad han tyckte om Bröderna Samuelsson på Löttorp. Dom representerar ju en helt annan stil.

– O, dom har jag älskat sedan dom var småpojkar, sa Calle.

– Ja, men tänk om dom kommer in i himlen med sina sånger och du med dina. Vilken kulturkrock.

– Ingen fara. Det står ju i bibeln: ”I min Faders hus är många boningar”, och jag hoppas att det är väl ljudisolerat där!

Dagens korn

Skogen skulle vara mycket tyst
om inga andra fåglar sjöng
än de som sjunger bäst.

Henry von Dyke

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster