Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2007-07-11

Glada pensionärer

Pensionär. En del ser fram emot den dagen med förväntan. Andra åter bävar.

Pensionär. Då kan man börja leva fritt och självständigt. Då ska jag förverkliga vad jag tidigare inte hunnit med, säger optimisten.

Pensionär. Då anses jag vara utbränd, förbrukad, oanvändbar för nyttoändamål, ställd på sidan, har mindre värde, säger pessimisten och våndas.

Det satt en grupp herrar och planerade verksamheten. En post skulle besättas. Någon föreslog Erik Pettersson. Han blev genast bemött av en i gänget: ”Äsch, han är ju pensionär!” Där satt stämpeln. Oduglig. Betyget var satt.

Hur är det att vara pensionär? Jag frågade läraren, som nyligen stigit in i skrået. Han ruskade på huvudet. Saknade jobbet, saknade kollegerna, saknade eleverna som han hade haft till uppgift att forma. Även om det fanns en del ”rötägg”.

En annan lärare som sett flera solvarv som pensionär. Ingen längtan tillbaka. Skööönt. Saknade varken elever eller kolleger. Skolan där han arbetat passerade han nästan dagligen. Hade inte varit in där på alla åren.

Exemplen kunde mångfaldigas åt båda hållen. På vilken sida ställer jag mig själv? Joo, jag har mått och mår väldigt bra som pensionär. Förstår bara inte hur man förr hann med både att jobba sitt dagsverke och sedan ägna sig åt fritiden de timmar som var kvar av dagen. Nu tar hela dagarna det som förr uträttades på några få fritimmar. Men förklaringen är mycket enkel; man har ju blivit äldre, allting går så sakta, man är trögare, stelare, vingligare och man måste tänka längre.

Man känner sig som Kent Andersson som sa att när man bockar sig ner för att knyta skosnörena så tittar man sig omkring för att se om det är något annat som ska göras när man i alla fall är där nere!

Som pensionär har man möjlighet att ha ryggen fri. Gör man något galet, vilket är naturligt, säger folk: ”Ja, han är ju över åttio”. Om man råkar göra något bra heter det: ”Tänk, han är ju ändå fyllda åttio…”

Vi åldras så olika. En åldersforskare framhåller att ”mången är mer vital vid 74 års ålder än vid 47”. En intervjuare frågade en 100-årig kvinna hur det kändes att vara så gammal. ”Det känns alldeles utmärkt. Särskilt känner jag mig lättad över att båda mina pojkar kommit in på pensionärshemmet!” Och den välkände Staffans Stollar konstaterade på sin tid att ”pensionärerna nu för tiden är så asociala. De lever så länge…”

Jag håller pensionärsflaggan högt. Pensionären är en resurs. Därmed inte sagt att jag ser snett på alla dem som är i produktiv ålder. Men visst träffar man på många som står mitt uppe i det fruktbärande arbetslivet, men som ändå uttalar hur de ärligt ser fram emot pensionsåldern. Inte minst bland dem som lever i stressen eller är inramade i moderna paragrafer och påhitt.

Sant har någon sagt: ”För dem som lever och har hälsan gryr en dag som är en av de största milstolparna under livet – pensionsdagen. Det kan betyda att städa skrivbordet, plocka hop verktygen, lämna svarven eller skjuta in stolen och lämna arbetsrummet för att möta en annan tillvaro på gott och ont”.

Att vara ålderspensionär är bara att finna sig i situationen. De unga dagarna kommer aldrig tillbaka. Dem får man tacka för, och får man sedan vara frisk och kry och glad och aktiv pensionär så har man all anledning att fortsätta att tacka.

Och kanske kan man med Gubbstrutten i DN fundera i bönen: ”Gud som haver barnen kär, hur ser du på en pensionär?”

Dagens korn

Åldern spelar ingen roll
om man inte är en ost.

Anders Österling

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster