Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2007-10-03

Vandrare med kont

Du skriver alldeles för mycket nostalgi, sa en läsare till mig. Kanske det. Men tyvärr. Det kommer mera. Höstdrömmar.

Vi promenerade i skogen en höstdag, Olof och jag. Luften var hög och ren, en önskedag inför vad hösten har att bjuda när den är som bäst. Vi slog oss ner på en mossklädd kulle och såg ut över bygden. Hela naturen stod i brand. Då blev Olof lyrisk och mindes tillbaka. Nostalgi. Han berättade.

Det var den här tiden vandraren brukade komma. Björkarnas gröna blad hade övergått till den gula färgen och de frostkalla nätterna hindrade honom från att övernatta i någon lada. Då kom han med den gamla konten och det glada handlarhumöret. Han släpade fötterna efter sig när han kom uppför allén, trött av vandringen.

Men sen mor bjudit honom på en kaffetår lättade hans sinne och han öppnade konten som innehöll detsamma år från år: halsdukar, sko-, rak- och panelborstar, skosnören och skokräm och mycket mer. Han pratade ivrigt för varorna, och vi skulle förstås handla av honom. Han hade det bästa på marknaden. Mor småskrattade åt hans målföre, inte behövde hon något men hon köpte i alla fall. Det hörde till traditionen sedan fars dagar, berättade Olof.

Kvällen kom, han satte sig vid kammarfönstret och såg ut över sjön och bergen. Han njöt av stillheten. Han gick upp på kammaren där bädden väntade som så många gånger förr. Där vilade han skönt.

Han var alltid uppe i ottan. När mor stökade fejset hjälpte han till, mockade, klappade korna och pratade med hästen. Efter frukost tog han adjö. Han var en vägarnas man och vandringen med konten var hans lott. ”Jag kommer tillbaka nästa år då trädens färgsprakande blad borta vid sjön och bergen brinner och hälsar mig välkommen”. Så gick han nerför allén. Jag kände en längtan att få följa med på hans rastlösa vandring med konten. Jag ville också gärna bli en sådan där med skosnören, se bygderna och möta människor.

Mor höll mig vid handen när han lämnade oss och gick nerför allén där de vissnande bladen bjöd honom farväl. Han stannade vid grinden och vinkade med sin snusnäsduk. Så fortsatte han.

Nu har vi väntat honom i flera år, men han har dröjt. Kanske vilar han någonstans under mullen efter en lång vandring. Mor sörjer honom . Hon väntar en vandrare med kont. En fattig gårdfarihandlare, men han bar solsken och glädje med sig. Den karga hösten har blivit mångdubbelt karg sedan vandraren inte längre hälsar på.

Här slutade Olof sin skildring. Det var vemod i rösten. Vi började vår vandring tillbaka till bygden. Det började skymma. De torra bladen prasslade under våra fötter. Vännen, gårdfarihandlaren kommer nog aldrig mera tillbaka.

Dagens korn

Man är alltid en lärjunge
i levnadskonst.

Drottning Kristina

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster