Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2007-10-31

Fosterländsk pannkaka

I skrivande stund är det torsdag. Har nyss stigit upp från matbordet. Då går tankarna till Kungsbäck med ärter och pannkaka. Säga vad man vill om lumpen med allt dess elände, men koka ärtsoppa och grädda pannkakor det kunde dom. Och så minns man Mat-Oskar som gick omkring i matsalen och sprätte och var ordningsvakt. Behövde man ha koppel för det, och vara uppsträckt i axelklaffar med grad, om det nu var sergeant eller annat respektingivande. Ordning försökte han hålla och så knäppte han väl knappen på en eller annan grötrock.

Torsdagarna spelade musikkåren där Carl-Gösta satt med och flöjtade. Trumpeterna smattrade inne i matsalen den grå årstiden, och sommartid satt de utanför i grönskan.

Det var något fosterländskt med lumpen. Tänk att vakna på morgnarna vid reveljen när trumslagarna stod nere i trapphuset och hamrade för fullt. Det var omöjligt att somna om. Och när flaggan gick i topp på kanslihuset påhejad av trumpeter var det bara att stanna upp i ex 1 och stå i givakt. Redan när solen gick upp så längtade man till ärterna och pannkakan.

Fosterländskt var det ja. Nästa vecka firas Gustav Adolf. Han hade ju med grundandet av Söderhamn att göra, och det var väl därför han fick epitetet guldkonungen från Norden! Eller hur?

Under många år var det tradition att Söderhamns Sångförening stod på Rådhustrappan och i snöyra eller regnrusk stämde upp under Anton Wahlberg: ”Hjältar som bedjen, striden och blöden // Döden ger seger, seger ger döden, kraften ger Han som den fordom ju gav // O, fallen I kämpar, som han ock förblöden ! En ära, som hans, ej dör i döden.”

Det var fosterländskt från 1832 så det sprakade om det. Stackars sångarhalsar. Men det gällde ju fosterlandet. Som tur var, så tog eländet slut. En obelisk hedrar Gustav Adolfs minne.

För att vandra baklänges i historien så kan vi nämna Gustav den förste den Vasa som skolläraren brukade säga. Gustav var ju van att färdas baklänges. Hela vägen mellan Sälen och Mora. Han måste ha haft en strålande kondition. Och så lämnade han skidåkarsläkter efter sig ända ner till våra dagar.

Tänk att Gustav Vasa hade så stort förtroende för Norrala att han ställde sig där för att ropa ut hälsingarna om hjälp till ”rikets räddning” år 1521. Hans fotspår syns än i sanden och de leder upp till stenkolossen intill Karlssons. Turister stannar upp där och böjer sina huvuden i djup vördnad. Medan styrande i kommunen hyser föga känsla för dess vårdande.

Långt före Gustav Vasa var vi nere i en epok som benämns vikingatiden. På den tiden läste de varken Kuriren eller Expressen eller andra papperstidningar. Då läste de ju runstenar. Det måste ha varit väldigt jobbigt, för dem kunde man inte ligga i sängen och bläddra i.

Vill man ha en dagsaktuell studie i en runstens nätbilaga går det an att göra ett studiebesök vid runstenen på Norrala kyrkogård. Det torde inte vara någon fara med att besökare tar den med sig hem för att läsa den. Inte så länge Söderhamns Kuriren finns.

Dagens korn

Det har aldrig
funnits ett bra krig
eller en dålig fred.

Benjamin Franklin

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster