Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2007-11-28

Kåserivånda

Han är en strålande kåsör. Skriver varje vecka i en av de stora veckotidningarna, där han presenteras som ”en av Sveriges mest älskade författare och kåsörer”. Vi kan i den här spalten kalla honom för ”Kalle kåsör” och han skriver alltså Kalle kåsörs kåserier.

När man läser hans opus får man känslan att det han producerar flyter fram lekande lätt. Det är bara att ruska på armarna och låta fingrarna leka. Helt utan motstånd. Därför känns det skönt för en annan ”kladdskrivare” att ta del av hans vånda. Även de store måste kämpa. Så gör tydligen Kalle kåsör.

Kalle kåsör var ute och åkte buss i den Stora staden, då bussen stannade vid Stora torget. Chauffören meddelade att det skulle bli chaufförsbyte. Han lämnade stolen och en annan kom och satte sig där. Den avgående lämnade också bussen och smet in genom en dörr förmodligen till ett kafé. Bussen fortsatte med den påstigande chauffören.

Kalle klagar över svårigheten att starta när ett kåseri ska skrivas. Vilken plåga innan han kommer igång med första meningen. Sen kan det gå mera smärtfritt, även om det kan vara kärvt att hitta avrundningen. Fast nog önskar han ibland att likt busschauffören kunna stiga upp från stolen och bara säga att ”nu lämnar jag över till Cello eller Kar de Mumma eller Lindqvist eller Heimerson eller någon Svensson. Se bara till att det blir ett kåseri. Själv går jag och fikar”.

Kalle kåsör berättar också att det är en fasaväckande känsla som griper honom då han sätter det vita papperet i maskinen. Hela arket ska ju fyllas. Riktiga skrivare har tydligen sina metoder. Hans långfinger har en viss dragning till bokstaven D, och där får kåseriet börja.

Det där påminner mig om Charles. När jag en gång i forntiden började på Bollnäs- Tidningens redaktion stötte jag samman med Charles. Han kom samtidigt från Stockholm och Expressen för att börja på annonsavdelningen. Det här var strax före jul och vi blev utskickade till omgivningen, han för att ta julannonser och jag för att plita ihop bygdetexter.

Det är här sambandet med bokstaven D kommer in. Charles berättade om sportskrivare Kerj på Expressen. Han brukade alltid blunda när han skulle börja skriva och så lät han ett finger i blindo hamna på tangentbordet och där började den planerade artikeln. (Vad blev det om fingret hamnade på X?)

För mig som var nybörjare var det ett äventyr att resa omkring i Bollnäsbygden och ”snappa upp” skrivvärda människor och företag. Bland annat mötte jag racerföraren Lars-Emil Bergström från Alfta, som gav en målande bild över en äventyrlig färd på Gardemoenbanan i Norge.

Han låg väl till och hade chans på seger. Efter en hårnålskurva råkade han ut för en punktering och det var omöjligt att hålla vagnen, som snodde runt och han kastades ur och slängdes mot halmbalarna. Där han låg såg han vagnen komma flygande efter i luften. Han kröp ihop för att göra sig så liten som möjligt och han klarade sig.

Norske radioreportern stod vid halmbalarna och rapporterade olyckan. Hemma i Alfta hörde många direktsändningen, men den nådde aldrig hans fru. Hon stod nämligen själv vid banan som åsyna vittne till händelsen.

Till sist den kände kåsören Kar de Mumma. Om en av hans böcker sägs: ”Det är inte det tanklösa gapskrattet han eftersträvar utan det goda leendet och eftertanken”.

Tänk om det kunde sägas så vackert om Fyngs förnumstiga försök från fataburen få fram formulerade funderingar, fria från falskt flin, fast försynt förankrade för framtida fantasier.

Dagens korn

Upp flyga orden, tanken stilla står
Ord utan tanke aldrig himlen når

William Shakespeare

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster