Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2008-01-09

Kylig kyrka

Nu är glada julen slut, slut, slut. Julegranen kastas … Neej, inte så länge den dagligen dricker en liter vatten och barren envisas att sitta kvar. Och man väcks varje morgon av en ljusglindrande julebuske.

Julkalasen är slut, julkonserter, julsångskvällar, juloratorier och eko från julen som fyllt kyrkorna får vila till nästa år. Märkligt vilket grepp julsångerna har om oss människor.

Snart är vardagen inne och Ordets förkunnare får stå i predikstolarna och skåda ut över gapande tomma bänkar. Julens egentliga budskap, som är lika viktigt och värdefullt året runt, angår inte vardagssvensken i gemen.

Jag tänkte på det där om tomma kyrkor när jag läste vad den store Redaktören (i forts. Red) skrev i den stora tidningen för ett år sedan.

En söndag i en stad i Slovakien. På kvällen gick han över torget och såg människor strömma in i kyrkan. Han följde med strömmen. Blev sittande mitt i en bänkrad med sex personer på vardera sidan. Kyrkan sprängfylldes och folk stod packade bakom pelarna.

Alla kyrkobesökarna var påpälsade. Anledningen? Det var nollgradigt i templet. Prästerna läste och mässade och Red begrep inte ett ord. Det enda han gjorde var att han frös. Och så hörde han orgelns brus och församlingens sävliga psalmsjungande. Gång på gång reste sig församlingen, vilket var välbehövligt i den kalla kyrkan. Det var bara åkarbrasan som fattades.

Kvinnan på Reds högra sida hade tjocka handskar och en stor halsduk, mannen på vänster sida bar en tjock täckjacka och pjäxor. Åsynen gjorde att Red i lågskor, tunna kläder, tunna handskar och ingen halsduk frös ännu mera.

Förresten, tänkte han, det är bara en kvällsandakt och den tar väl snart slut, det är ingen högmässa som drar ut på tiden. Men han misstog sig. Det bara fortsatte och fortsatte. Sedan man suttit en timme i kyrkan vidtog en lång predikan. Därefter föll alla på knä med ett dån, och Red fann för gott att ta seden dit han kommit. Orgeln spelade och församlingen mumlade och sjöng.

Sedan gjorde kyrkobesökarna som man gör i Sverige (!) de vände sig till närmaste granne, log och skakade hand. Kvinnan till höger och mannen till vänster vände sig mot Red och sken som solar. Red blev överraskad. Vilken värme, vilken kärlek, tyckte han.

Prästen fortsatte, tycktes ha en väldig ork och ville aldrig sluta, alltmedan Red skakade och frös. Ett tag funderade han på att göra en ”utbrytning”, men så spelade orgeln upp en vacker melodi och den genomfrusna menigheten rusade mot utgången. Men Red hade blivit lite hemtam, så han satt kvar ensam och njöt av postludiet till slutet.

Så kunde människor i Slovakien sitta och frysande ”genomlida” en gudstjänst.

I Sverige har vi något att lära. Här har vi bergvärme och kommunal värme och kan svettas igenom en gudstjänst. Om vi nu ids uppsöka en kyrka. Vi må betänka ordet i Bergspredikan: ”Saliga äro de som hungra…”

Dagens korn

Om Gud har skapat människan,
varför gjorde han då
så många hedningar?

Tage Danielsson

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster