Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2008-03-19

Klapp på kinden

Applåder kan vara ett otyg. Ja, där det är motiverat och passande är det förstås en uppmuntran. Men i opassande sammanhang – för det finns sådana – kan det reta folk. Och det finns människor som inte har känsla för vett och stil, som det kliar i händerna på att få sätta igång. Huvudsaken är att det smattrar.

Ta till exempel en kyrkokonsert, där stämningen efter ett sång- eller musiknummer mår bäst att få gro under tystnad. Och är det då någon som känner för att det måste klappas så brakar det loss. Och sen klappas det vidare nummer efter nummer. Av en del, medan andra mår illa. Varför inte också applådera prästens predikan?

Men det finns ledare som befarar vad som komma skall och som i förväg undanber sig eventuella applåder, och ber att dessa i så fall skall samlas tillhopa i en rejäl avslutningsklapp. Det irriterar mindre.

När solskenssångaren Hultman befann sig på en ångare på väg till Amerika sjöng han för passagerarna. Efter alla nummer följde handklappningar, ”vilka i England och Amerika äro så vanliga att det vore en förnärmelse att inte klappa i händerna”, har PP Waldenström berättat. ”Svenskar är vana att haka på nya trender, och applådera blir vanligt även hos oss,” framhöll han.

Då han en gång vid ett diskussionsmöte i Uppsala började sitt anförande med att undanbedja sig alla bifallsyttringar, blev han omedelbart ”nedklappad”.

När Snoddas gästade Hylands hörna 1952, fick han sitt stora genombrott och det med sådant dunder och brak att han belönades med Sveriges Radios längsta applåd. Det gjorde de rätt i.

Kanske fick Lapp-Lisa också ihållande applåder när hon i Hörnan klappade Hyland på den glänsande flinten och citerade Hultman med ”Det är solsken där borta på kullens topp…”

Vid Snoddas begravning var Hyland med och skulle tala. Han klarade inte av det, utan bet ihop och gick och satte sig. Kurirenbilden visar de hopbitna läpparna.

Men vid minnesstunden efteråt i kyrksalen tog han till orda. Påminde om när en bandygrabb, en fiskare, alldeles okänd kom till Stockholm och orsakade den längsta applåden i SR.

– Applåder anses som något opassande och vulgärt i högtidliga sammanhang, men för de gamla romarna var det ett uttryck för kärlek, värme och sympati. Det var en klapp på kinden, ett bevis på att man tyckte om någon.

– Till Snoddas minne vill vi gärna den här stunden ge honom en klapp på kinden, sade Hyland.

Alla i kyrksalen ville vara med och hylla Snoddas minne med en ”stillsam applåd”.

Ett annat applådminne i kyrkosammanhang. Det var i Mo kyrka för många år sedan. En missionskväll under medverkan av missionär Aron Andersson och sångaren Göran Stenlund med fru Rut. Komminister Torsten Thorsén höll tacktal och påbjöd: Vi ger dem en ”religiös applåd!” Vad den nu kunde innebära. Men varmhjärtad var den.

Dagens korn

Varken kärlek eller
hosta kan döljas.

Latinskt ordspråk

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster