Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2008-04-30

Från baby till 50

När jag var lillpojke var jag övertygad om att jag aldrig skulle bli gift. Jag var både blyg och tafatt. Men så småningom vände vinden. Jag mognade och fann HENNE.

Tidigt började jag så där allmänt att tänka på barn. Varifrån kom dom? Det talades ju om att storken hade dom med sig. Men här hemma efter Södra Norrlands kustland finns det ju inga storkar som står till tjänst. Näej, jag tänkte och trodde mera på barnmorskan fröken Öberg, bosatt på Sockenstugan. Henne hade jag sett komma till gårdarna runt omkring med en stor väska. Där låg dom nog.

Men mognaden gjorde också att jag bestämde mig för att OM jag blev gift så skulle jag föreslå att vårt första barn – naturligtvis en pojke – skulle heta Per Paul. Per efter mej och Paul efter Waldenström. Förslaget godkändes.

Så småningom började HON bli lite rund om magen, och det var ingen magsjuka, utan snart stod det klart att annat var på gång den där vårlördagskvällen för 50 år sedan. Skjutsen gick direkt in till Söderhamns BB. Pappan fick inte vara med på den tiden, så vi skildes åt i hissen. HON gick åt sitt håll och jag for hem och somnade in i lugn och ro.

Tidigt på söndagsmorgonen väcktes jag av hustruns glada besked, det blev en Per Paul. ”Han är rödhårig och har smednävar”.

Det var med spänning jag åkte in och genom BB-dörrens fönster – längre kom man inte – såg underverket. Inte var det någon skönhet ens ättelägg. Men förhoppningen var att han skulle arta till sig så småningom.

Han ärvde pappans blyghet och tafatthet till att börja med. När telefonen ringde vågade han inte lyfta på luren. Han höll sig i bakgrunden. Men med stigande ålder infann sig modet och frimodigheten. Han började spela klarinett och gjorde natten till dag. Ofta stod han vid det öppna fönstret och irriterade grannarna sena kvällar. Men det gick så småningom över.

Han började gripas av reslust. Mjukstarten som 16-åring var lift till Danmark. På hemvägen övernattade han i Stockholm. Var då någonstans? På Norra kyrkogården! ”Usch då!” sa mamma. ”Det var väl på det enda ställe där man kunde få sova i lugn och ro”, sa pojken tröstande.

Nu började långresorna avlösa varandra. Längre och kortare perioder. Till Afrika och Indien bland annat. I Tchad sökte han upp en missionsstation för att träffa norralabon Paul, och dit kom han efter en plågsam sjumilavandring. En svart man som cyklande kom till stationen rapporterade att han ”passerat en vit man som lider”. Tur att inte mamma och pappa hemma i lugna Norrala visste om alla strapatserna.

Mycket vore att skildra under det 50-åriga livet, men i korthet kan väl konstateras att pojken har folkat till sig i både förstånd och längd. En 1,92 meter lång psykolog.

Grattis Per Paul!

Dagens korn

Mina barn ska minsann få arbeta.
Det har mina föräldrar fått göra.

Kar de Mumma

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster