Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2008-05-14

Music Maestro

Första gången jag stod ansikte mot ansikte med Berndt Häggbom var på kyrkbacken en sommardag 1970. Då kom han från Ängbykyrkan i Bromma. Hade varnats av förståsigpåare i Stockholm för det kulturmörker som rådde i Söderhamn.

Så lämnade du Ängbykyrkan i Stockholm för lilla och mörka Söderhamn, sa jag. Det svar han gav mig vittnade om hans storsinthet.

–Det är kanske här jag behövs.

Berndt visste att företrädaren hade lämnat staden efter cirka fem år, så han kunde väl sikta på en sådan period att börja med. Det fanns ju orgel i någon annan kyrka om så var. Det har blivit 38 år i Söderhamn.

Berndt Häggbom tog sig musik över huvudet redan som helt liten parvel. Pappa och mamma hade en tramporgel i hemmet i Ånäset, och när den lille klåfingrige krabaten ville fresta verket så stod han på golvet och trampade, sträckte armarna uppåt och fingrade på tangenterna som befann sig högt ovan huvudet.

Pojken hade anlag. Du som är så musikalisk, du ska väl bli kantor, sa folk åt honom. Han slog från sig med båda händerna. Aldrig i livet, sitta i en kyrka och trampa en orgel, så tråkigt ville han inte ha. Men vinden kan vända, och den började blåsa åt rätt håll. Så där i 15-årsåldern, sedan han på den nya orgeln i Ånäsets kyrka börjat att ”peta” på tangenterna så tog han Karl XII:s ord i sin mun: ”Detta skall hädanefter bli min musik”.

För att gå mera rakt på levnadsbanan så blev det Musikaliska akademien och 1970 avlade han högre organistexamen, högre kantorsexamen och musiklärarexamen. Sen löste han enkel biljett till Söderhamn.

Berndt Häggbom behövdes verkligen här. Söderhamn är inte sig likt från 1970 och till nutid. Det är svårt att fatta hur EN person har ork och inspiration att kunna påverka och nå slika resultat. Låt hans 38-åriga dagsverke sammanfattas som ett mastodont byggnadsverk, och då måste konklusionen bli – vilken byggmästare!

Berndt kom till Söderhamn för att överta orgeln och Ulrikakören. Men en enda kör var ju rena semestertillvaron för en sådan arbetsmyra. Hans dirigentarmar behövde mera motion och han behövde höra röster och sångklanger flera kvällar i veckan. Så det blev att bredda registren. Det blev både Staffanskören, Kammarkören, Cantilenakören och Söderhamns Sångförening. En viktig faktor i körsången och musiken är pauser. Men när fanns det plats för sådana i hans agenda?

Om sången. Hör Berndts egen definition: ”Mest fascinerande med en kör är ju att man använder det lilla instrumentet som varje människa går och bär med sig”.

Du Berndt, du har fostrat dina körer till välklingande instrument. Nu har du tagit dig fram till den ståndsmässiga pensionärsdagen. Det innebär väl inte att du slutat att vifta och att dina fingrar sagt upp bekantskapen med orgelns tangenter. I 38 år har ni varit ett.

Många våndas för att gå in i facket pensionär. Du kan träda in med högburet huvud. Du ska inte våndas för att du inte längre måste göra. Var tacksam för det du gjort. Du bär många trogna lyssnares tacksamhet i din skäppa.

Du har kommit in i ett fint gäng. Välkommen. Jag talar av 20 års erfarenhet. Det är ingenting att göra åt saken. Vi bara följer med.

Björkarna blir skönast när de börjar grönska i försommartid. Men också höstens roströda färger har sin tjusning.

Dagens korn

Sången är av sorg upprunnen
Men av sång är glädje vunnen.

Z. Topelius

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster