Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2008-10-15

Felix – en kattsaga

Vi har ingen katt. En gång för länge sedan hade vi en katt. Det var en katt för mycket. Det var en kattgubbe, sa dom som var hemma i biologin.

Den bara kom. Varifrån fick vi aldrig veta. Troligen, sa någon, var det någon förbipasserande bil som släppte ut katten för att de var trötta på kattstackaren. Och så knallade kattgubben förbi Karlssons och hamnade hos oss.

Den bara kom. Folk med vett brukar knacka på dörrklappen, men katten som var utan vett och förstånd bara knallade på och intog lägenheten utan att knacka. Och kanske var det inte så dumt att få en katt i familjen utan någon kostnad.

Efter att ha knallat runt och orienterat sig i rummen så beslutade sig kattuslingen för att här stannar jag kvar, här ska jag bo. Vi försökte väl att öppna dörren och kommendera ut, men den bara slog sig ner. En främmande katt som tänker bosätta sig placerar man inte var som helst. Så katten och vi blev som en familj.

Den var grå och lite vass och frän, kunde fräsa ifrån sig och hade klor och vassa tänder som gav sig till känna ibland när man försökte visa kärlek och strök den.

Egentligen hade jag inget principiellt mot katter, för jag var van med katter från morfars i barndomen. De hade en katt som hade det konstiga namnet Kare. Moster Barbro påstod att sådär i mars när kattgubbarna smög omkring och gav sina behov tillkänna och upphov sitt jamande lät det som ”ä Kare hemma”.

Men nu gällde det vår katt. Eftersom jag var allergisk mot hö och katter, så måste jag vara försiktig i hanterandet. Men katten måste ju ha ett namn och han hade ingen namnskylt på sig, så vi måste hitta på ett eget. Vi kunde inte ta något av vanliga kattnamn som Sessan, Smulan, Simba, Lisa eller Rosa, utan kattgubben måste ju ha ett karlnamn. HON gick igenom almanackan och ratade det ena efter det andra, men till sist kom det historiska uttrycket: ”Jag har det! Felix är kattens namn”.

Och katten var lättlärd och snart nog visste den vem Felix var. En gång tänkte vi göra en god gärning med Felix. Lilla Stina på andra sidan ån miste sin katt som blev ihjälkörd efter gamla E4. Hon grät och sörjde. Då trädde vi in och bjöd ut Felix. Hon kom och hämtade honom. Morgonen efter satt Felix på vår trappa. Lilla Stina kom och hämtade Felix igen. Vi vinkade av honom. Men morgonen efter satt Felix utanför dörren.

Så det var bara att låta Felix bli vårt husdjur i fortsättningen. Men sen han ådragit sig en skada i ett slagsmål anförtrodde vi honom åt en person som visste hur han skulle göra. Och en dag kom Felix inte mer tillbaka. En kattsaga var all.

Felix var bra att ha i ett avseende. Jag stämmer in med den gamla gumman: ”Det är bra med en katt, för då slipper man diska!”

Dagens korn

Husdjur är djur som
kryper in i väggarna.

Anna 7 år

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster