Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2009-02-18

Brusa lilla å

Han skriver mycket trevligt och lättsamt och jag läser med förtjusning hans alster. Men så har han också ett mycket stort ”upptagningsområde” som ger fina uppslag. Sett mycket och upplevt mycket, människor av olika slag. Han har varit bosatt i både Linköping och Lidköping, Alingsås, Herrljunga och Göteborg. Och så förstås London.

Tänk då på mej som varit bosatt vid en landsväg i hela mitt liv. Ja, inte än. Här är det inte mycket att pladdra om. Ja, vi har ju en flod, eller älv, eller en liten ränna som går eller rinner genom bygden. Den rinner genom Kungsgården, ungefär som floden Tibern rinner genom Rom.

Den kommer från Trönö och kallas där Trönöån för att sedan byta namn till Norralaån. Så småningom rinner den genom Skenstaviken och sedan blir det Lötån och Flaket och den letar sig slutligen ut i havet. Så visst har vi resurser.
Ibland blir det torketider i vattendraget, det är när de stänger dammluckorna i Trönö. Sen kan det komma perioder då floden brusar fram och ställer till en massa elände. Det fick ju Artur kännas vid när höstfloden störtade fram för fullt och drog en del av hans hus med sig ut mot havs. Då hade de väl öppnat dammluckorna i Trönö!

Norralaån kan tidvis vara fiskrik. Från min barndom minns jag Per Hansson, den lille farbrorn som brukade knalla iväg med ett metspö på axeln. Efter en stund kom han tillbaka med några öringar hängande i en klyka. Då gick han hem till backstugan och fick sig ett skrovmål.

Själv har jag aldrig nyttjat Norralaån för mete, lusten har inte legat åt det hållet. Men kompisarna brukade springa efter ån och vittja sina metspön. Fast jag var hellre inne i smedjan hos morbror Pelle och såg på när han vällde ihop sparkstöttingsmedar eller järnstycken till jordbruksredskap.

För några år sedan var HON och jag ute och kvällspromenerade Kulturstigen då vi träffade på ett par pojkar som metade. Det ville inte lyckas så särskilt bra. Och ändå kom pojkarna till oss senare med ett par öringar. De var så glada över att få glädja sin gamla Fröken, och samtidigt visa, att fiska – det kunde de.

Sanningen som sedermera nådde oss var helt annorlunda. Pojkarna hade varit hem till mamma och ”smugit ut” öringarna som var inlagda i frysen, och tinade upp dem så de verkade purfärska. Ja, det var ju också ett sätt att utmana fiskelyckan. Men ”storfiskarna” var lyckliga och bra smakade firrarna.

Börjar jag tänka efter så kanske det finns mera att berätta om från den bygd där jag levat så länge. Men det får bli en annan gång. Apropå fiske.Vem var det som sade: ”Lägg ut på djupet, och kasta där ut era nät till fångst.” Och till vem?

Dagens korn

Det är allt synd att inte
en bättre författare varit
med om alla mina äventyr

Elin Wägner

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster