Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2009-04-01

Sådana norralabor

Sitter det i generna? Är vi norralabor sådana? Jag känner faktiskt inte igen vare sig mig själv eller några andra. De måste höra den s k gamla goda tiden till.

Han var från Skog, hette Ekström och var författare, född 1836 och kallade sig som skrivare för Gubben Noach.

Sigvard berättar om honom att han under sina färder i bygderna även besökte Norrala. Var det intryck från besöket eller var det hörsägner – troligen det senare – som gav honom anledning att deklarera: ”Norralaborna har sedan långliga tider gjort sig kända för ett våldsamt och obändigt sinnelag.” Pang, där satt det. Kanske det inte är så underligt att man är den man är.

Var det något i den stilen Gustav Vasa kände till då han 1521 sökte sig till Norrala när det gällde att samla hälsingar som skulle skrämma iväg danskarna?

Kraft i arm och mod i barm. Jag fick av en känd trönöbo Hälsingerunor inbundna årgångar 1921-1924, och i årgång 1923 finns några norralabilder som jag torgför. Först en bonde från Arklo, känd för sin enorma styrka.

En vinterdag var han i skogen för att hämta ett lass ved. När det stora lasset var klart spände han för hästen, men den förmådde inte röra lasset ur fläcken. Det bara sjönk djupare i den lösa snön. Lock och pock hjälpte inte.

Bonden råkade i bärsärkaraseri, spände ifrån hästen och fattade själv tag i framkälken och fick fart på lasset. När han nådde farbar väg tog han igen sig och konstaterade: ”Åch, dä vante möjle nån häst skulle rå mä de där lasse int”!

Vi tar också den om herremannen Labbe från Losjö. Hans rikedomar var ofantliga, hans hästar bar guldskor och t o m kyrkan fick ta hänsyn till Labbes önskningar.

Det var bestämt att någon klockringning fick inte äga rum innan Labbe kommit fram till högmässan. Men en söndag lät han vänta på sig, och när han kom i närheten av Bergehällarna började klockorna ringa. Labbe tog in hästen med sådan våldsamhet att det blev ett djupt märke i stenhällan där hästen befann sig. Och än i dag syns märket efter hästens guldskor, säger sägnen.

Jag har frågat Sigvard, som bor i närheten och gör dagsvandringar i trakten, men det är tji att upptäcka märket, säger han. Inte ens med kikare eller förstoringsglas. Sägen är en sak, sanningen en annan.

Efter dessa mossbeväxta anekdoter kommer en liten levande barnhistoria från bygden. Lille Kurt gick på dagis. Han brukade sitta i knä på snälla fröken Inger som hade stora och mjuka bröst. Det var så skönt och vilsamt tyckte Kurt. Men så en dag hade fröken Inger semester och Kurt satt i knä på vikarien fröken Anna. Hon var inte så ”yppig” som fröken Inger. Det föranledde lille Kurt att ställa frågan:

– Har inte du några bröst?

– Joo, visst har jag det.

– Ta dom med dej i morgon då…

Dagens korn

Det gäller att ha styrkan att

kunna njuta av sina svagheter.

Florence Edwards

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster