Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2009-07-08

Bra för redaktion

Jag tackar Fredrik Björkman för redaktionssaxen. Det gav mig ett uppslag.

Fast i den gamla goda tiden talade man inte om sax i ental, för då fanns det minst en sax på varje bord. Då var saxen jämte klisterburken de viktigaste inventarierna. Ja, och så skrivmaskinen förstås.

Men nu, som Fredrik påpekar, så är allt digitaliserat, och dagens unga journalister vet inte hur maskinknatter låter. Vilken härlig musik. Då kunde folk som kom på besök höra hur det arbetades på redaktionen. Nu är skrivmaskinen en vara som går till Erikshjälpen. Fast det finns ju förstås en och annan gubbstrutt som lever kvar i den gamla världen!

Klisterburken var användbar i de flesta lägen. Man klistrade fast, klippte bort och klistrade om, och en och annan gång kunde väl höras ett nödrop:

– Var är klisterburken…

Farlig kunde den också vara. Det kunde gå hett till ibland. Och i stridens hetta hände det att det kom en klisterburk flygande och innehållet var förstås kontaktskapande. Men sämjan var god.

Sax och klisterburk var alltså viktiga utensilier på red. Sen kommer – om man ska tro redaktionschef Eva – springpojken. Han var oumbärlig. Fattades han, höll produktionen på att gå i stå. Springpojkarna var många som kom och gick (ja, de sprang förstås i jobbet) genom åren. Men vi kan ta en ur högen. Det var murar-Karlssons pojke. Förnamnet har flyktat efter flera decennier, men Karlsson var namnet. Eva höll styvt på honom.

Jag minns hennes varudeklaration över skrået. Samtidigt som hon satte oss andra vid skrivmaskinerna för mindre oumbärliga. Det var en dag när Karlsson var sjuk och alltsammans höll på att rasa samman. Och genom korridorer och rum hördes nödropen: ”Karlsson, var är Karlsson, har någon sett Karlsson?”

Och Eva insåg situationen: ”Här gör det ingenting om chefredaktören är borta en dag, ingen saknar mej om jag stannar hemma, vem som helst på redaktionen kan vara ledig och allt flyter lika obehindrat. Men om Karlsson är borta på grund av förkylning, då skallar nödropen: – Var är Karlsson?”

Det tycker jag var en fin klassificering över ett skrå som ofta nära nog hunsades. Minnet av gamla tiders springpojkar borde ihågkommas med en staty i Rådhusparken. Gärna bredvid Nathan Söderblom.

En annan sak som är oumbärlig på en redaktion är ju telefonen. Men det numret kan jag slå en annan gång.

Dagens korn

Jag sitter alltid vid mitt mikroskop.
Därför missar jag allt stort.

Olle Snismarck

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster