Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2010-05-05

Namnet var Per

Oj, vad tiden går. Igår fyllde han år igen. Äldsta pojken Per. Nästan svårt att hålla räkningen.

Jag hade alltid sagt att om jag gifter mig och får en son så vill jag att han skall heta Per Paul, Per efter mig och Paul efter Waldenström. När jag på ett tidigt stadium framförde mina framtidsplaner så hade HON ingenting emot det. Vi fick väl se vad framtiden skulle bära i sitt sköte.

Jag minns så väl den där lördagskvällen. Vi var inte vana vid vissa företeelser och händelser. Det där onda över magtrakten trodde vi kanske var någonting åt blindtarmen eller magsjuka. Bäst att ta skjuts in på sjukhuset. Vi skildes åt och jag for hem och somnade gott.

Tidigt på söndagsmorgonen ringde HON hem. Det var en kvittrande glad kvinnoröst i andra ändan:

-Det blev en Per Paul! Han är rödhårig och har smednävar, löd deklarationen.

Jaså, var det så ändå. HON låg alltså på BB. Jag tänkte på Sigge Fürst i Frukostklubben som gladeligen sjöng ”Jag är far, jag är far…”

Så mycket förstod jag att det var mycket att grubbla över och bekymra sig inför framtiden, men namnfrågan den var i alla fall löst. Och när vi fick hem honom och jag drog honom i vagnen så visade man ju upp världens vackraste underverk för omgivningen. Så var det att vara far till Per Paul.

Tänk hur namn kan ”äta” in sig i släkter. Här är det Per-ar till höger och vänster. Själv heter jag alltså Per Yngve. Pappa hette Per-Olof.

Går vi vidare bakåt så hade vi tre smeder: morbror Pelle, morfar Per och morfars far Per. Sedan har det avlat av sig så vi har barnbarnen Per Joel, Per Johannes och Per Julius. Går jag sidledes så hade jag kusinen Per Gunnar.

När HON kom in i släkten kan vi väl av bara farten låta en trio Per-ar hänga med. Pappan hette Per Valter, morfar i Hamrånge hette Per och farfar Per Fredrik i Berge.

Näej, nu får det räcka. Om jag inte är alldeles ”flokig” så blir det här dussinet med råge. Har jag glömt någon så må vederbörande förlåta mig.

Efter detta rabblande kommer man att tänka på ordstävet att ”släkten är värst”. Det hör ihop med att släkten inte var att lita på när man behövde hjälp.

Ingen norgehistoria idag, som flera bett om. Vi nöjer oss hemma i norra Hälsingland. Bonden Olle hade fått en ny dräng, som visade sig vara mycket lat. En dag när han höll på att gräva diken gick bonden ut för att inspektera hur arbetet fortskred.

– Du skulle nog ha blivit präst i stället, sa bonden.

– Tycker husbonn att jag har talets gåva?

– Näej, men du tar så lite mull på spaden.

Dagens korn

I nöden prövas vännen.
(Ennius)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster