Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2010-06-16

Skolresan

Kåsören i den stora tidningen skrev om ramsan ”En busschaufför, en busschaufför, han är en man med glatt humör”. Den minns man ju. Den för tankarna över till skolresan. Det var under de första åren på 30-talet då jag gick i femman för Heed.

Men innan resan kunde genomföras måste pengar insamlas. Det skedde genom offentliga julfester där vi elever fick vara aktörer. Själv var jag bland annat en snäll och lydig elev i ”Examen i Ruskaby” och i dramat ”Drummelbergs husdräng” spelade jag huvudrollen som den tjocke och late mjölnaren Drummelberg. Jag orkade rakt ingenting själv. Stig spelade drängen Niklas.

Inledningen hör jag än. Jag satt i ett angränsande rum och började med att anropa drängen: ”Niklas, Niklas, köm hit och hjälp mej på med böxerna”!

Niklas, som befann sig på scenen, var i städartagen. Han slängde dammtrasan och rusade mej till undsättning och byxpådragning. Sen gjorde vi sällskap in på scenen och spelet fortsatte. Jag tiggde hjälp, Niklas var handräckning.

Succé ? Det kommer jag inte ihåg. Pengar kom i alla fall in och en tre dagars resa till Dalarna kunde genomföras.

Vi åkte buss. Chauffören var Viktor A, en glad prick som kunde ta oss skolungar. ”En busschaufför med glatt humör”.

Viktor kommer ni väl ihåg. Han var ju pappa till Bengt A som spelar piano som Rachmaninov. Han har under årens lopp lärt många årgångar leka över tangenterna.

Vi laddade våra matsäckar som skulle klara hungriga vargar under resan. Första dagsmålet var Rättvik. Vad som gällde där kommer jag inte ihåg i detalj. Ur fataburen kan jag plocka fram att vi någonstans i skogen skulle få se en springkälla i aktion. Vi letade och gick och letade så vi trodde vi skulle stöta ihop med Gustav Vasa, men både han och springkällan hade visst permis den dagen.

Så minns jag att vi skulle upp till Bredablick och därifrån skåda ut över den leende dalabygden. Men vägen lutade bara åt ett håll, alltså uppåt, och bussen gav trötthetstecken i form av kokande kylare så att det fräste. Medan kylaren pustade ut sökte Viktor sig till en vattenpump inne på en dalagård och hämtade en dalahink med dalavatten. Under tiden satt vi passagerare vid dikeskanten och tullade de medhavda matsäckarna.

Andra dagen angjorde vi Falun. Det regnade och när vi stannade och parkerade bussen så steg vi ut på en glänsande asfaltplatta. Det var väl en ny bekantskap för oss norralaungar, och Erik Z från sexan utbrast häpen: ”Här är det nog hemskt halt”. Han gjorde förstås jämförelse med den blanka isen på gammelån hemma i byn, där vi gjorde våra piruetter och spelade bandy med hemmabasad bandyklubba.

PS. På köksväggen hänger en mjölskopa i miniatyr från Leksand. I litet otydlig text läser man: ”Minne till mamma från skolresan 10-12/7 1934”.

Dagens korn

Bildning är det som är kvar
när vi glömt allt vad vi lärt.

Ellen Key

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster