Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2010-07-14

Datortrassel

En läsare anklagar mej för att jag skriver för mycket om mej själv. Jag ska försöka bättra mej.

Jag ställer en riktig journalist i fokus. Hon är en stjärnjournalist på Expressen och heter Cecilia Hagen. Hon har berättat om svårigheterna att bli vän med datorn. Begynnelsen föll inte väl ut. Ungefär så här lät slutklämmen: ”Nästa artikleskirver jagför säkest skul påen avnlig hederlig skirvmaskni”.

Men tiderna kan ju förändras och hon konstaterar att datorn är nu hennes allra bästa vän. ”Min närmaste. Mitt nästan allt. Det är både fantastiskt och förfärande och lite vemodigt”.

Tänk den som kunde säga så. Nu är det för sent. Jag och Facit privat är fortfarande de bästa vännner. Fast visst har jag försökt.

Det är ganska många år sedan. HON befann sig i Montreal. En brevväxling via mejl kunde ju gå snabbt. På vägen in till stan stannade jag till hos familjen L-öm för att få hjälp. De har modernt maskineri. Fru L-öm ställde i ordning och visade mej. Ett försiktigt pekande på tangenterna formade till ett vackert kärleksbrev. Efter ungefär tio centimeter hände det. Det bara svartnade på skärmen.

Fru L-öm tog fram allt sitt ingenjörskunnande och grejade, men ingenting hjälpte. Det var som om all texten hade hamnat någonstans nere i Källenekurvan.

Så det var att börja på ny kula. Men nu var inte inspirationen lika på topp. Men vackert verkade det bli. Efter cirka fem centimeters höjd så svartnade skärmen för andra gången. Om jag kommit åt någon av de mystiska tangenterna eller om maskineriet var avogt inställd mot mej vet jag inte. Men svart var det. Trots fru L-öms försök att locka fram texten.

Det blev ett tredje försök. Men nu var all gnista borta. Och i stället för att försöka dra ut kontentan av de båda tidigare försöken så gjorde jag en kort sammanfattning. Och slutorden i kärleksbrevet in spe blev bara kort och gott: ”Så nu skiter jag i det här”.

Sen klev jag ut i bilen och fortsatte till stan. Men jag tror att fru L-öm övertog brevväxlingen och gav en sammanfattning.

Så småningom kom HON hem från Montreal och då fick vi talas vid öga mot öga. Och det smällde ju tusen gånger högre än tusen bokstäver på skärmen.

Ja, tittar jag tillbaka på vad som står här ovanför så ser jag att jag än en gång skrivit om mej själv. Det är svårt att lära gamla hundar sitta.

Till sist: ”1876 asfalterades Stora Nygatan i Stockholm. Det var första gången denna metod tillämpades i Sverige. Arbetet utfördes av Asfaltbolaget”.

Men vad har det med saken att göra? Jo, det handlade ju inte om mej!

Dagens korn

Även om alla har samma
åsikt kan alla ha fel.

Bertrand Russel

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster