Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2010-11-22

Litet höstkväde

Det står ett litet skåp vid fotändan av sängen. Genom dörren som är av glas kan man se in. Häromdagen kom jag mig för att öppna och titta närmare. Där föll ögonen på en gästbok med nära 63 år på nacken. Den kom till huset julen 1947.

Den användes väl någorlunda flitigt till en början, men sen mattades det av. Sista gången gäster tackade för sig och kaffet var 6 april 1953. Sedan ligger boken oskriven i en tjock lunta.

Jag bläddrade i den och minnena dök upp. Jag kunde nästan se framför mig hur han och hon yttrade det och det och dom och de sångarkamraterna var hos oss på övning, det och det gänget följde med hem på kyrkkaffe med mera, med mera.

En sida minner om den väldige förkunnaren och skalden Gunnar Svedlund från Bergvik. Han var en rese i predikstolen och när han höjde rösten var det svårt att somna. Predikans innehåll gjorde det svårt att drömma sig bort.

Det var kvällen den 30 september 1948, så nära 62 år sedan. Vi hade avlyssnat hans märgstarka förkunnelse på Bönhuset och sedan blev det en kaffetår på Nyland innan han for hem. Det var klart att skalden skulle ”pinas” innan avresan. Han tog en helsida. Längst i kanten har han ritat en björk med dalande löv, solen kastar sina strålar och fågelsträcket drar förbi. Allt andas höst.

Sedan skrev han ner utan större födslovånda hösttonerna:

”Höstens skyar solen skymmer/ Nådens solljus aldrig rymmer/ Fåglar fly med snabba vingar/ Hoppets lärksång ständigt klingar/ Sommarns blomster vissna alla/ Fridens lilja kan ej falla.”

Ett annat minne: Den 30 oktober 1949 var det samling i Norrala för Söderhamnskretsens församlingar. Med Svedlund i predikstolen förstås. Under kafferasten när alla andra lät sig tåren väl smaka ser jag än när Svedlund satt för sig själv på en sidobänk med pennan i hand. Där föddes en höstdikt som han delgav. Vi kan plocka ett par verser.

”Min sol ska le och lysa/ När hela stjärnarmadan, förlist i rymdens sjö/ Min själ skall icke frysa/ Min gröda är i ladan, när världens skördar dö.

När tidens fält stå tomma/ Skall mina sånger tona, om liv och övernog/ Min sol, min sjö, min blomma/ min sparv, min gröna krona i himlens sommarskog.”

Han har också samlat över 30 dikter i boken ”Majestätet Människan”. Jag nämner bara en av dem. Många med åldern inne minns säkert olyckan vid Armasjärvi hösten 1940 då ett 50-tal militärer omkom vid en båtfärd. Dikten gav eko över landet genom att den lästes i Sveriges radio.

”Döden, som far kall och kärv i / mörk och höstlig värld/ Mötte er vid Armasjärvi/ På sin färjefärd.”

Och sista versen: ”Mången lagt sin offerskärv i/ Sveriges frihetslån/ Några gav vid Armasjärvi/ make, far och son.”

Gunnar Svedlund hade till synes mycket ogjort när hans svaga kropp, endast 51 år gammal, flyttade till det sommarland som hela hans livsgärning pekat hän mot.

Dagens korn

En snabb skrivares
penna är min tunga.

Psalt. 45:1

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster